Flera månader har kommit och gått. Världen är i spillror. Min syster är inne på psyket av anledningar som annars bara finns med i skräckfilmer. Alla är traumatiserade av det som har hänt. Hela min jävla familj är sönder av det som har hänt. Ingen behöver mina jävla problem, det blir bara värre då, så jag försöker verkligen att bete mig som en normal och funktionerande människa. Trots att jag försöker så har jag bara varit i skolan en gång den här veckan, under en enda lektion.

     Jag är så tom. Jag orkar knappt bry mig längre. Jag försöker verkligen, men det går som det går, och med det menar jag inte alls. Det känns bara så meningslöst.