Jag var på dejt idag. Jag har varit så himla nervös hela veckan för den här kvällen, och var jätterädd att göra bort mig eller nåt. Som tur är gick bra väldigt bra. Vi var hemma hos mig och förfestade lite för oss själva, pratade mycket och drack öl och cider. Jag som i vanliga fall inte ens tycker om öl. Efter ett par timmar gick vi på krogen, och hade det ganska trevligt. Det enda som var jobbigt var att hon hade en klängig kompis som ville vara med hela tiden.

     Vi hade jättemycket gemensamt, och vi pratade om allt och inget. Kramades en del, höll handen. Sånna saker. Efter ett par timmar märkte hon mina ärr på armarna och gjorde en såndär sak som bara händer i filmer. Hon typ strök över ärren och frågade om de var nya eller gamla (jag sa nya), och sen berättade hon att hon också brukade göra sånt, men slutat med det. Sen sa hon att jag inte borde göra så mot mig själv. Att jag förtjänade bättre. Sen kysste hon mig.

     Jag hoppas att vi kommer att träffas igen, för hon fick mig att bli glad. För en stund glömde jag hur deprimerad jag var.

     En av mina bästa vänner kommer över idag! Är jättepeppad, för jag har inte träffat honom på länge. Jag önskar att jag hade energi till att städa tills han kommer, men det kommer nog inte att bli så. Jag somnade inte förrän vid nio imorse, så.. Jag är ganska så uttömd på energi om man säger så. Jag brukar vara ganska deppig när jag är trött, men inte idag! Jag gick till och med ner till affären för att handla, och köpte mat till veckan. Bestämde mig till och med för att köpa något som jag kan äta idag. Inget som jag kommer att ångra allt för mycket senare, dock.

     Jag kom hem från farsan igår. Även fast jag älskar min familj, så var det jävligt skönt att komma därifrån. Orkar inte med att smyga med allt hela tiden. Nu kan jag vara mig själv och har inte en så stor press på att äta hela tiden.

     Nästan så fort jag kom hem (klockan 7 på kvällen) så var jag med min bästa vän. Vi gick runt över hela stan och pratade i flera timmar. Hela världen låg framför våra fötter. Det fanns inga tider att passa, inga måsten, bara hon, jag, sommaren och våra historier att berätta för varandra. Det var så jävla härligt! Det känns som att vi aldrig får slut på saker att prata om.

     Jag kom inte hem igen förrän vid halv 3 på natten, och även fast mina fötter ömmade och knäna skrek, så var jag inte det minsta trött, och inte det minsta ledsen. Jag undrar hur många kalorier jag brände, haha..

     Igår åkte jag till pappa, ska stanna här till söndag. Det var egentligen ett väldigt impulsivt besök, men pappa och hans fästmö Eva tyckte att det bara var roligt att jag kom, sa dem. Det enda villkoret var att jag skulle stå ut med att vara ensam större delen av idag, för att de skulle jobba, men det hade jag självklart inget emot.

     När jag vaknade idag, vilket var runt 12-tiden, så kände jag mig ganska så nere. Mer än vanligt. Det fanns ingen riktig anledning, det bara var så. Jag ville egentligen bara sjunka genom jorden och stanna där nere för evigt, men jag tog mig upp ändå.

     I alla fall, jag gick in i köket för att fixa något att äta, och då såg jag att det låg ett vitt kuvert på bordet med mitt namn på. I kuvertet fanns det ett kort och en femhundring.

     "Här kommer en försenad påskhälsning från oss. Köp något som gör dig glad. Kram, pappa och Eva."

     Jag fick en liten tår i ögat faktiskt, det får jag alltid när någon gör något fint för mig. Det spelar ingen roll vad det är för något, stort eller litet, känslan av att någon tänker på mig och gör något för att få mig att känna mig bättre.. Jag blir bara så jävla rörd. Det kanske inte alltid märks på mig, men jag blir det. Senare, när jag är ensam igen, så sitter jag och tänker på det. Även om det bara var en liten sak. Något som bevisar att någon har tänkt på mig. Det betyder ändå mycket för mig, för det känns som att jag betyder något. Fånigt, va?