Jag kom hem från farsan igår. Även fast jag älskar min familj, så var det jävligt skönt att komma därifrån. Orkar inte med att smyga med allt hela tiden. Nu kan jag vara mig själv och har inte en så stor press på att äta hela tiden.

     Nästan så fort jag kom hem (klockan 7 på kvällen) så var jag med min bästa vän. Vi gick runt över hela stan och pratade i flera timmar. Hela världen låg framför våra fötter. Det fanns inga tider att passa, inga måsten, bara hon, jag, sommaren och våra historier att berätta för varandra. Det var så jävla härligt! Det känns som att vi aldrig får slut på saker att prata om.

     Jag kom inte hem igen förrän vid halv 3 på natten, och även fast mina fötter ömmade och knäna skrek, så var jag inte det minsta trött, och inte det minsta ledsen. Jag undrar hur många kalorier jag brände, haha..