Nnnnnnnnnnnnnnngggghhhhhh.... Frustrerad. Jag vill färga om håret och ta en till piercing, börja om på klänningen som jag försökte sy, spela ett nytt tv-spel, läsa böckerna som jag skickade efter för två veckor sen. Och jag vill göra något på impuls och bara skita i att tänka på konsekvenserna hela tiden. Kan jag göra det? Nej.

     Jag bråkade med mitt ex häromdagen. Vi skulle träffas den här helgen av någon anledning, men jag ställde in det, så vi ska träffas nästa helg. Jag vet att jag inte borde. Jag vet att jag borde bryta kontakten helt och hållet en gång för alla, så varför gör jag inte det? Är jag verkligen så dum i huvudet att jag måste fortsätta att plåga mig själv över samma idiotiska saker hela tiden? Det kommer bara att sluta som förr: att jag plockar upp bitarna och försöker att fixa allt medans hon står och skäller och fördummar mig. Säger att allt är mitt fel, att jag drar ner henne, att jag inte är tillräcklig. Att det är mitt fel att jag inte är tillräcklig. Får mig att känna mig värdelös. Blir arg på mig för ingenting. Använder mig för att få som hon vill..

     Det jobbigaste är att hon är så snäll i ena sekunden, vi skrattar och har det bra, och i nästa så är det hus i helvete. Ett felsteg är allt som krävs. Jag är rädd att det kommer att bli samma sak igen, för hon har sagt förr att hon vill försöka igen, men att vi ska ta det långsamt och lära känna varandra igen. Jag är rädd, och trött. Trött på att alltid fejka att vara glad för att inte dra ner andra i skiten eller göra folk irriterade. Jag är så trött på att alltid tassa på tårna och göra mitt bästa hela tiden. Varför kan ingen älska mig även när jag inte är glad och gör mitt bästa för att alla ska vara nöjda? Varför måste det alltid vara jag som ska hålla ihop allt i hela världen inom alla kategorier? I hela mitt liv har det varit jag. Den som ska fixa allt och vara duktig. Och nej, nu pratar jag inte om just en enda bestämd sak i en bestämd kategori, utan om allt. Små saker, stora saker. Allt.

     Jag har redan gått igenom så mycket. Kan jag inte bara få ha någon som inte räknar med att jag ska vara stark hela tiden? Någon som älskar mig tillbaka, för en gångs skull.