Jag visade min bästa vän vad jag hade gjort mot mig själv. Inte för uppmärksamhet (sånt gör man inte), utan för att jag vet att jag inte kommer att kunna gömma det för henne. Jag kände att det var bättre att hon visste, så att jag slapp gå runt och gömma mig under flera lager kläder.

     Jag grät ut mot hennes axel idag. Det var inte meningen att det skulle hända, det bara blev. Hon har den effekten på mig. Hon lurar ut det onda, sen lyssnar hon och kramar om mig. Man behöver inte förklara. Hon bara finns där ändå, utan att kräva förklaringar på allt. Jag är så glad att jag har henne. Hade mest troligt varit död utan henne.

Tack för att du finns.