Idag är en sån dag då man inte vill träffa någon, inte prata inte anstränga sig för att göra folk glada. Ändå blir jag snart tvungen att umgås, för jag får snart besök. Det är bara en vän som ska hämta saker, men jag vet hur det blir. Någon kommer över och "ska bara hämta en sak", sen så stannar de i flera timmar, och man kan inte direkt säga åt dem att dem ska gå, för då är man en bitch. Man kan inte heller låta dem stanna hur länge dem vill, för då är man en dörrmatta. Usch, jag orkar inte med besök och människor och att vara trevlig. Låt mig bara vara bitter i min ensamhet!

     Jag har svårt att se saker från den ljusa sidan. Det har jag alltid haft. Jag är inte ledsen. Jag känner ingenting. Det enda jag känner är ovilja att göra någonting alls. Jag orkar inte med någonting, jag vill ingenting. Världen är läskig, jobbig. För jävlig. Jag vet inte hut jag ska kunna leva ett normalt liv, och om jag någonsin kommer att kunna göra det. Jag orkar ens utveckla mina tankar och förklara.

     Jag sitter här i mörkret och lyssnar på samma låt om och om igen, försöker att få ner det i ord. Men jag kan inte.

     Jag är bitter. Jag är en idiot. Jag kan ingenting. Jag orkar inte ens försöka längre. Jag är lat. Hela jag är ett misslyckat försök till att bli något. Jag är komplicerad och jobbig. Jag både tänker för mycket och för lite. Jag kommer aldrig att kunna bli något och jag är värdelös. Men jag tänker inte säga att jag är fet och ful. Jag kanske inte är den vackraste människan på jorden, men jag är fan inte ful. Den biten tänker jag hålla fast vid.

     Just nu försöker jag hitta energi och motivation till att ta mig ner till ica. Jag måste handla, och jag måste få i mig något att äta, men jag kan knappt ta mig ur sängen. Jag känner inte för att äta idag, har ingen direkt aptit. Ingenting känns gott idag. Hoppas att det går över senare. 

     Jag är så jävla trött på att vara sjuk.